Stil och detaljer:
Inspirationen var fortfarande rationell modernismen och det förekom i princip inga utsmyckningar. Resurser kändes outtömliga. Inte helt oväntat var det produktionsteknik som ibland kunde hämma experimenterande arkitektur. Låga sadeltak med till exempel svarta tvåkupiga betongpannor, förskjutna huskroppar, stora fönsterpartier och fasad i mexitegel blandat med trä var vanligt. Skifferklädda trappor och dörr i spårad teak utan fönster. Istället syntes ofta ett glasparti bredvid ytterdörren.
Färgval:
Vitt mexitegel, trädetaljer i mörkt brunt eller svart, men ibland också starka nyanser av blått, rött och grönt.
Kända arkitekter:
Ralph Erskine och Carl Nyrén.
Interiör:
Sten i entrén och i övrigt heltäckningsmatta eller vinyl. Öppen spis i tegel. Köket var enkelt, men olika typer av handtag var vanligt – glasknoppar, helgjutna i skåpen eller böjda med plastbricka under. Stavformat kakel i badrum, färgglada halvkaklade väggar, bidé samt att plastmattan introducerades. Tapeter i väv och struktur (sjögräs).